Hovedside, se överst i menyn.




DEFINITIONER o GRUNDBEGREPP



Bland ord o begrepp som behandlas här finner vi:

ENHETER:  land,  rike,  stat / makt,  imperium / välde,  folk,  befolkning,  nation,  nationalitet

IDEOLOGIER:  nationalism,  nazism,  fascism,  jakobinism,  kemalism,  socialdarwinism,  statism,  totalism,  totalitarism



ENHETER:

land

= ett sammanhängande naturgeografiskt område ovanför havsytan.  Pluralform på svenska: länder;  på danska: lande;  på norska: land.
       Begreppet LAND ska endast beteckna:
             1. ett naturgeografiskt område, eller, i vissa fall:
             2. ett etniskt folks eller en etnisk folkgrupps sammanhängande landområde, t. ex. Sameland;
             3. ett område som kan vara en särskild kulturgeografisk men inte statlig enhet, t. ex. Bergslagen.
       Ordet LAND får aldrig syfta på politisk geografi, då vi istället använder ord som:  rike, statsterritorium, imperium, stat, republik, regering, representanter, befolkning.
       Länder kan skilja sig mycket i naturgeografisk storlek från varandra. Ett land kan vara relativt "stort" eller "litet".
       Ett större land kan omfatta flera mindre länder. Flera mindre länder kan utgöra ett större land tillsammans, förutsatt att oså detta större land är en naturgeografisk enhet. Ett exempel: Romerike, Østfold, Värmland, Västergötland o Närke är mindre länder i det större landet Skandinavien.
       I vissa fall kan ett område vara del av flera länder, t.ex. Västmanland som del av både det naturgeografiska Svealand o det kulturgeografiska Bergslagen.
      Som exempel på mindre länder i större länder kan vi ta (det naturgeografiska o etniska) landet Svealand som är = mälardalsländerna Sörmland, Uppland, Västmanland o Närke me tillägg av Gästrikland o Dalarna (men inte Värmland, som är en del av Vänerland). Men flera av de mindre länderna som ingår i Svealand kan oså delas in, t.ex. Uppland-Gästrikland i de tre folklanden Fjärdhundraland, Tiundaland o Attundaland (me Roslagen), medan Södertörn är ett eget land skilt från Sörmland (i övrigt). - Det skandinaviska Vestlandet består oså av många mindre länder, bland annat Sunnmøre, Nordfjord, Sunnfjord, Sogn, Voss, Hardanger, Nordhordland, Sunnhordland, Haugaland, Ryfylke, osv. söderut.
       Däremot är Norge o Sverige alls inga länder, utan riken, dvs. statsterritorier som bägge innehåller konglomerat av många skilda länder.
       Se vidare ordet LAND i Ordbok på skandinaviske språk, L - N.

rike
= statsterritorium.  På danska: rige.
       Ordet RIKE betecknar:
             1. hela summan av de landområden som hör till samma stat,  eller i vissa fall
             2. hela befolkningen i hela det landterritoriet som hör till en o samma stat.
       Ordet RIKE användes mycket mer innan "det Tredje Riket" i Tyskland fick många att undvika ordet under efterkrigstiden. Men vi måste se bort från att ordet fick dålig klang på grund av Hitler & Co, för vi har ju ingen kort o bra synonym till RIKE i nordiska språk.
       Engelska språket saknar ett egentligt ord för RIKE. Detta också kan ha bidragit till att ordet tyvärr inte används så ofta som förr på skandinaviska språk. Men man har i alla fall både riksdag i Sverige, riksgränser, rikspolisstyrelse osv. osv.
       Se ordet LAND i
Ordbok på skandinaviske språk, L -N, o definitioner på engelska i Definitions and fundamental concepts.

stat
= den maktapparat som styr o härskar över ett rike.
       Ordet STAT passar inte alltid, t. ex. inte när vi talar om hela (det politiska) USA, som ju är en union av 50 stater. Då kan vi t. ex. använda ordet MAKT, eller namnet USA. USA är t. ex. den viktigaste makten i NATO. Om en del andra unioner (t. ex. Australien, Malaysia, Indien) kan vi stöta på samma "svårighet". Vi bör oså försöka undgå ordet "delstat" om Virginia, Maharashtra, Sarawak, m. fl.

imperium
= statsterritorium, såväl geografiskt sammanhängande som osammanhängande.
       Se ordet EMPIRE på engelska i Definitions and fundamental concepts.  Engelska språket har inget bra ord för det skandinaviska o tyska ordet "rike". Ibland kan det då ligga nära till hands å översätta "empire" eller ett felanvänt ord "land" me "imperium".
       Imperium betyder från början kejsardöme. Men ordet har använts om vidsträckta riken som inte varit monarkier utan (åtminstone formellt) republiker, t. ex. "sovjetimperiet". Ordet imperium kan självfallet oså användas om dagens Ryssland, Brasilien, Etiopien, Iran, Kina eller Indien, som var kejsardömen förr i tiden, men är republiker numera.
       Imperier behöver inte vara ofantligt vidsträckta. Vi kan använda ordet imperium för å karakterisera t. ex. stockholmares o centralsvenskars välde över Övre Norrland, Värmland eller Småland = det svenska imperiet. På motsvarande sätt kan vi oså kalla republikerna Frankrike, Libyen, Irak, Chile o deras territorier för imperier.

folk
= etnisk grupp av människor som har likartat genuint (önskat o föredraget) eller traditionellt språk eller "dialekt", samt många gemensamma traditioner, seder, attityder o/eller beteenden. I vissa fall i delar av världen är likartade religiösa uppfattningar oså kriterium på vilka som tillhör ett bestämt folk.
       Ett folk skiljer sej från andra etniska grupper, dvs. folk, i ett eller flera av de avseenden som nämnts här.
       Begreppet "folk" som sådant har absolut inget samband me statsterritorier o statsterritoriers gränser. En person kan tillhöra folkgruppen svenskar även om han eller hon bor i Australien. Många som är födda i riket Sverige är inte svenskar, o ännu fler av de som bor i Sverige är inte svenskar.
       På nästan alla staters territorier, dvs. i nästan alla riken, bor det många folk.
       Å använda frasen "svenska folket" i betydelsen "alla som bor i Sverige" är inget mindre än ett nazistiskt brott, o bör beivras som ett sånt brott. - Det är ju å uttrycka förakt för alla folkgrupper i Sverige som inte är o inte räknar sej som svenska/svenskar. Det är å påstå att alla dessa folk o människor inte räknas. Det är å förneka att dessa människor existerar o att de har rätt å existera.
       I lika mån är det ett nazistiskt brott å använda frasen "det norske folk", "hela norska folket", "det danske folk" osv. i motsvarande betydelse lika me "alla som bor i Norge" eller "alla som bor i Danmark", "alla som bor i Frankrike" osv.
      
befolkning
= invånare, de som bor innanför ett visst geografiskt område, t. ex. ett rike, ett län, en kommun, på en ö, osv.  Detta område ska i sammanhanget vara nämnt vid namn eller definierat på annat sätt så att det går klart fram vilket område det gäller.
       (Alla) de människor som bor inom Sveriges riksgränser är alltså = Sveriges befolkning = Sveriges invånare = befolkningen i Sverige.  Detta kan aldrig vara synoymt me "svenska folket", som ju betyder (bara) de som är etniska svenskar eller uppfattar sej som såna, o oavsett var i världen dessa svenskar håller hus.
   
 
nation
=
etnisk grupp av människor = folk, i denna ursprungliga o oförfalskade betydelse av de båda orden.
       Ordet kommer från latin, På latin betyder "natio": folkstam, eller: folk av samma härstamning eller ursprung (samme avstamning eller opprinnelse), oftast födda i samma trakt. Verbet "nasci" som "natio" är bildat av, betyder "födas", "bli född".
       Man ska aldrig använda ordet "nation" i betydelsen "stat" eller "rike".  (Nästan) alla stater o riken har flera nationer inom sina gränser.
       På franska, engelska o på andra (västliga) språk där man härmat engelskt o franskt språkmissbruk, har man medvetet ändrat, dvs. förfalskat betydelsen av "nation". Detta har man gjort i syfte å skapa etniskt totalitära stater, där bara det statsbärande o starkaste folket skulle ha några kulturella rättigheter.
       Ordet "nation" bör man använda mycket sparsamt o undvika det, eftersom det har missbrukats så oerhört, särskilt på 1900-talet o särskilt i Västeuropa o Nordamerika.
       Du hittar ord som kan ersätta det falska "nation" i Ordbok på skandinaviske språk, L - N o i Wordbook in english.

nationalitet
etnisk tillhörighet, att man hör till en etnisk folkgrupp. Tillhörigheten beror på o bestäms av genuint (önskade o föredragna) språkliga o andra kulturella kännetecken. Jämför ovan: folk.
       Nationalitet är aldrig det samma som medborgarskap i en stat eller statstillhörighet. Dessa två begrepp måste vi skilja noga från varandra. De får aldrig sammanblandas o användas som synonymer till varandra.
       Det är kriminell förfalskning o brott mot grundläggande mänskliga rättigheter när en stats myndigheter använder rubriken "nationality" o "nationalitet" istället för "citizenship", "medborgarskap", "statsborgerskap" i de personliga pass som de tvingar sina undersåtar å godta o använda.



IDEOLOGIER:

Nasjonalisme:  Noe om opphav o om forskjeller
      
Nasjonalisme i seg sjøl har allti eksistert. Men nasjonalisme ble aldri noen hovedfaktor i europeisk historie eller i verdenshistorien før på slutten av 1700-tallet o etter 1800.  På 1700-tallet begynte noen mer systematisk å kople sammen nasjonalisme me territorialstater o statsideer. Det var da statsnasjonalismen ble skapt.
       Her kan vi ikke gjøre greie for den lange historien om åssen det latinske ordet "natio", som betegner slekt, avstamning, o etnisk (stamme-)tilhørighet, har blitt brukt forskjellig i ulike språk, land o stater før den andre halvdelen av 1700-tallet. - Den nylaga o falske definisjonen av "nasjon" som blanda sammen "nasjon" med stat o regjeringsmakt, o med jord o territorium, oppsto i England o Frankrike. Den nye o falske definisjonen ble normert av Diderot i 11. bindet av "la Grande Encyclopédie", som kom ut i 1765. Derfra ble den kopiert til andre oppslagsbøker o spredt til resten av Vest-Europa, til Skandinavia, o til Nord- o Sør-Amerika, - derimot nesten ikke til Mellom- o Øst-Europa,, - men isteden senere til Asia o Afrika.
       Diderot sin definisjon av "nasjon" (etter forbilde fra en mindre kjent definisjon fra 1690) er slik: "en tallrik befolkning som bor på et vidstrakt o klart avgrensa territorium o er underlagt samme regjering".  Dette er "civic nation"-begrepet, som vi kan oversette me "statsborgernasjonen", men vi burde hatt et bedre ord.
       Ordet "nationalisme" ble først brukt på fransk, o første gangen var i 1798 (av abbé Baruel).
       Nasjonalismens ideer bredte seg o ble til massebevegelser som omfattet alle samfunnsklasser fra 1890-åra o det første tiåret av 1900-tallet. Patriotisme ble gjort til ideal, nasjonalismen overskred sosiale skillelinjer, o den endra forholdet sitt til staten. Litt senere dukket nasjonalsosialisme o fascisme opp som enda mer totalitære massebevegelser. Også venstresosialister, i det minste blant sosialdemokratene, begynte litt om senn å legge seg etter nasjonalistiske ideer.
       "Nasjonalisme", "nasjonalist" o "nasjonalistisk" er ord som vi muligens kan bruke o forstå noenlunde riktig. Men grunnbegrepa "nasjon" o "nasjonal" er blitt altfor fordreid, forvansket o misbrukt. De blir brukt slik at de betyr veldig ulike ting i forskjellige deler av Europa o verden, o lærde er dypt uenige om hvordan orda "nasjon" o "nasjonal" skal defineres o brukes. Det beste er ofte at vi unngår å bruke disse orda.
       Men vi tar me oss at Friedrich Meinecke innførte skillet mellom "kulturnasjon" o "statsnasjon" i tysk språkbruk i 1908.
       Skillet mellom "etnisk nasjon" o "statsborgernasjon" ("civic nation") (se Diderot sin definisjon ovenfor) klinger godt på engelsk o fransk, o kan iblant være nyttig til å rydde vekk litt av forvirringa. - Men dessverre er verdens befolkning nå så hjernevaska at de som aldri har brydd seg spesielt om slike spørsmål, ikke en gang skjønner forskjellen lenger!
       Enda det må virke veldig subjektivt, er skillet mellom "positiv" o "negativ" nasjonalisme, som en kan møte oså i akademiske fora, motivert av behov for å beskrive noen grunnleggende ulikheter.
"Positiv" nasjonalisme er rettmessig strev for å forsvare o fremme et språk eller en kulturell identitet som er svakerestilt, undertrykt, truet, ringeaktet o/eller  oversett.  -  "Negativ" nasjonalisme er når en tallsterk o mektig etnisk nasjon eller statsnasjon eller det dominerende folket i en mindre stat undertrykker etniske mindretall, påtvinger sitt eget språk o sin egen kultur, som regel fremmer opphøyelse o forherligelse av sitt eget folk, o ofte propagerer forakt o hat mot sine nabofolk.



       Fritenkerordboka har oså to andre navn. Det tredje navnet er "Antinazistisk ordbok".
       Mange lesere vil nok reagere me følelsene sine mot noen måter som orda "nazistisk" o "nazisme" blir brukt på i dette arbeidet. Mange lesere kan føle at disse orda ikke passer helt sammen me saksområdet slik det står i det andre av navna, som er "Ordbok mot totalitær statsnasjonalisme". Det er jo slik at mange i vår ti er blitt lært, det vil si: manipulert til å tro at ordet "nazisme" kan en bare bruke om forfølgelser mot jøder eller ikke-europeere o om rasistiske ideer.
       Til o me når vi skal sette navn o merkelapp på hensikten me denne ordboka o språklæra, kommer vi straks opp i vansker på grunn av denne manipuleringa av politisk o samfunnsvitenskapelig språkbruk i vår tisalder. Det er ikke en gang mulig å tenke på ei slik bok uten at vi støter på noen av alle problemene me at vi mangler brukbare o uomstridte ord o termer, straks vi vil ytre noe kritisk om statsnasjonalistisk totalisme o/eller totalitarisme.
       For vi kan jo ikke hver eneste gang bruke slike  l-a-n-g-e , mer nøyaktig beskrivende navn som det du nettopp har lest: "statsnasjonalistisk totalisme o/eller totalitarisme".
       De som ofte syns at ordet "nazisme" passer for dårlig o virker forstyrrende i sammenhenger som boka dreier sig om, er velkomne til å foreslå et annet, nytt o bedre, lett anvendelig o forståelig o særmerkende ord, som en oså kan avlede adjektiver o nye substantiver fra.
       Men hva er da gærnt me å si "fascisme" o "fascistisk"?

       Fascisme - nazisme  o  jakobinisme - kemalisme - statisme.
       Det er jo slik at ordet fascisme burde være et bedre kort synonym til totalitær eller totalistisk statsnasjonalisme. Men dessverre ble ordet "fascisme" så misbrukt o feilbrukt av marxister i andre halvdelen av 1900-tallet at ordet ennå virker, o føles nokså ubrukelig. De høylydte venstreradikalerne i 1960-åra, 1970-åra o begynnelsen av 1980-åra ødela betydningsinnholdet i ordet "fascisme". Dette var et alvorlig tap for det politiske språket, o det virker ikke som tida er moden ennå for å gjeninnføre begrepet "fascisme" i dets opprinnelige betydning.
       Derfor måtte vi velge "nazisme" som det primære korte synonymet for totalitær o totalistisk statsnasjonalisme.
       La oss se på noen vitenskapelige definisjoner o beskrivelser av "fascisme" o "nazisme". Her får det være nok at vi oversetter noen setninger fra artiklene om "fascisme", "sosialdarwinisme" o "nasjonalsosialisme" i Encyclopaedia Britannica:
       "Fascismen ... forkastet tesene om individets frihet o menneskenes o rasenes likeverd ..... fascismen satte statsnasjonens altomfattende suverenitet som aller høyeste absolutte verdi. ... Den fordret ... fullstendig samordning av all intellektuell o politisk tenkning o virksomhet.  Det italienske slagordet 'å tro, å adlyde, å kjempe' var fascismens antitese til 'frihet, likhet, brorskap' ... fascismen hevdet at de sterke alltid vil råde over de svake." - Dette sist nevnte er også et grunnleggende dogme i:
       "Sosialdarwinismen ... de svakerestiltes kulturer ble stadig ringere, innsnevret o avgrenset, mens de sterkeres makt økte o deres kulturinnflytelse over de svakere stadig vokste ... Kulturelle mindretall o ... de fattige var de 'udugelige' som en ikke måtte hjelpe ... sosialdarwinismen ble brukt som filosofisk begrunnelse for imperialistisk, kolonialistisk o rasistisk politikk ... "
       "nasjonalsosialismen eller nazismen ... hadde mange elementer felles me den italienske fascismen ... dyptgående innsikt i massenes psykologi o kunsten å drive propaganda ... søkte å forene konservativ nasjonalistisk ideologi me sosialt radikale prinsipper ... framhevet ... individets underordning under staten ... de sterkes rett til å herske over de svake ... holdt i gang en ustanselig strøm av propaganda ... Alle som sa imot regimet ble erklært for fiender av staten o folket ... Rettsvesenet ble underordnet det en påsto var 'folkets' behov o i 'folkets' interesse ... "  (Faktisk stemmer alle de ovennevnte kjennetegnene oså overens med noen grunnleggende trekk ve sosialdemokratenes lange styre i Sverige.)
       I Fritenkerordboka o andre skrifter fra samme forfatter(e) o kilde(r), definerer vi ordet "nazisme" slik:
       Nazisme er å tro at et bestemt folkeslag er overlegent eller har mer rett enn andre folk, o at dette folkeslag derfor skal ha fortrinnsrett o privilegier i forhold til andre folk. Handlinger o politikk som er bestemt fra ei slik oppfatning kan vi følgelig kalle for "nazistiske".
       Vi kan også formulere det slik:  Nazisme betyr totalitært statsnasjonalistisk meningsdiktatur, der det å opponere seg mot det statsnasjonalistiske tanke- o meningsmonopolet i virkeligheten er forbudt. (Dette dreier seg da oså om store o viktige sektorer av såkalt demokratiske samfunn, o om idrett, f. eks. de Olympiske Lekene, osv. osv. )
       Nazisme er å fornekte o bekjempe etnisk o språklig likeverd i praktisk gjerning. (Mange bekjenner seg i ord til prinsipper om likeverd, men motarbeider likeverd i praksis.)
       Nazisme er oså å hevde eller passivt godta prinsippet "makt er rett" ("might makes right", "Macht macht Recht").
      
       Det er ikke så enkelt å klargjøre forskjellen mellom "totalitær" o "totalistisk".  Encyclopaedia Britannica nevner "totalistisk" bare i en artikkel om Ludwig Nordström, som kombinerte sosialisme o tilbedelse av teknologien med patriotisme o svensk nasjonalisme. Hans filosofi o ideal, som han kalte for "totalisme", var et anti-individualistisk, industrielt o teknologisk samfunn, der gruppe- o fellesverdier ble framhevet.
       "Totalitær" o "totalitarisme" betyr et diktatorisk system som regulerer alt i menneskers samfunn. Begrepet gjelder ikke bare totalitære stater, men også totalitære religiøse samfunn, totalitære trossystemer, overbevisninger o ideologier, o undertrykking av avvikende meninger o av etniske o kulturelle mindretall.
       "Totalistisk" o "totalisme" henfører seg til et system eller samfunn som, selv om det er parlamentarisk o formelt sett pluralistisk o "demokratisk", i virkeligheten likevel undertrykker avvikelser o mangfoldighet i meninger, atferd, kultur, språk, osv.  Slike systemer o samfunn fremmer standardisering, hjernevask, kulturmord o uniformitet gjennom reelle monopoler i media, undervisning, kulturinstitusjoner, osv.
       Men på norsk betyr totalisme noe annet, nemlig at noen avholder seg totalt fra alkohol. Denne uvissheten om hva et viktig ord skal bety, er enda ett av alle eksemplene på at vi mangler passende o fullt brukbare uttrykk for overhodet å kunne snakke om alternativer til den statstotalistiske o totalitære verden vi lever i, me dens tankebegrensende newspeak.
       Statsnasjonalismen er ikke bare en totalistisk idé. Den er mer enn det. Statsnasjonalismen er også et åpenbart o åpenlyst selverklært totalitært religiøst trossystem.

      
Jakobinisme er siden 1790-åra o revolusjonene i Frankrike navn på alle sentralistiske o ensrettende regimer i Frankrike. De som innførte systemet var en gruppe o et parti som ble kalt for jakobinere (etter møtestedet deres i et nelagt jakobinerkloster). De styrte i Paris o deler av Frankrike fra 1792 til 1794 ("skrekkveldets" år).
       Jakobinerne utraderte de historiske provinsene o erstattet dem me 83 départements som alle hadde omtrent like stort areal, nylagede navn, o nøyaktig samme styringssystem o institusjoner. Jakobinerne erklærte at den franske republikken var "én o udelelig", o de satte i gang kampanjer for utrydde alle regionalspråk o folkemål, regionale o lokale sedvaner, - o det i ei ti da bare noen få prosent av alle innbyggerne i Frankrikes territorium kunne snakke eller en gang forstå fransk!  For jakobinerne i Paris var en "medborger" (dvs. undersått) i republikken Frankrike som ikke snakka fransk slik som de gjorde det i Parisområdet (eller i høyere sosiale lag), en mistenkelig person, en som de antok for fiende til den revolusjonære staten, o som lett ble utsatt for forfølgelse.
        Siden da kaller en ofte sentralisme o forsøkene på å ensrette Frankrike for jakobinisme, o samme ordet blir brukt om etterlikningene i andre stater som vil ensrette sin befolkninger. - Peter Alter som har forsket på o skrevet bok om nasjonalisme, sier at: "Det er me all rett at en kaller 'jakobinsk' nasjonalisme ... som en spesifikk type, for den tilige forløperen til totalnasjonalisme" (på fransk: "nationalisme intégral").
       "Nationalisme intégral" (dvs. "fullstendig o allesteds nærværende nasjonalisme") som ble propagert av Charles Maurras o tilhengerne hans i de første tiåra av 1900-tallet, blir allment ansett som en forløper til fascismen.
       Friedrich Schlegel (1772-1829) beskrev jakobinerne o nasjonsideen deres slik: "Begrepet nasjon fordrer at alle dens medlemmer skal danne formasjon som skulle de være bare ett individ."
       Kemalisme er det anatolisk tyrkiske ekstremeksempelet på jakobinisme o fascisme, kopiert indirekte fra Frankrike via den greske statens jakobinisme, som akkurat lik den i Tyrkia frekt benekter at det fins andre folk enn grekere i Hellas. - (Den like onde jakobinismen i Hellas - under så vel fascistiske som "demokratiske" regimer - har i stor grad unnsluppet omverdenens oppmerksomhet, mens dens elev o "erkefiende" i Tyrkia er beryktet for folkemord o kulturmord mot armenere o kurdere.)
       Mustafa Kemal, senere: Atatürk (= "tyrkernes far"), som ennå er statsnasjonens hovedsakelige kultobjekt, lanserte programmet sitt i 1923, etter at han hadde opphevet den særlige lovbeskyttelsen for mindretall. De "seks pilspissene", eller "seks hjørnesteinene" eller "seks søylene", dvs. prinsippene for partiet til Kemal heter: republikanisme, nasjonalisme, populisme, statisme, sekularisme, o revolusjon.
       Statisme (som er en av de seks prinsippene i kemalismen) er enda et ord fra det franske språket. På originalspråket heter det étatisme. Men franske o engelske oppslagsbøker av i dag definerer betydninga av dette ordet for snevert o utilstrekkelig. I La Grande Larousse står det: "Politisk system der staten intervenerer direkte i det økonomiske livet". - Denne betydninga av statisme at det bare gjelder økonomiske forhold finner vi oså i det kemalistiske programmet for Tyrkia, der de fem andre søylene dekker det øvrige av nasjonalistisk totalitarisme, m.m.
       Collins English Dictionary sier at statisme er "teorien om eller politikken å konsentrere makt til staten, noe som fører til at individet eller lokalsamfunnet står svakt i forhold til regjeringen".  Oppslagsverket Brockhaus definerer "Etatismus" først i den økonomiske betydningen, men legger til: "I denne betydning oppsto begrepet i Frankrike rundt 1880, men nå er det utvidet til også å bety tendensen til å innsnevre individenes rettigheter til fordel for statens maktutfoldelse."
       Ordboka Brockhaus har tre definisjoner av "Etatismus", o en av dem er: "ausschliesslich am Staatsinteresse orientierte Denkweise", dvs. "tenkemåte/verdensanskuelse som er utelukkende innstilt på statens interesser".
       På svensk kunne en vel ha brukt ordet "statism", me samme skrivemåten som på engelsk. Men vi får  problem me å lage et lage et adjektiv til ordet "statism". Orda "statisk" o "statistisk" fins fra før, men de dreier seg om noe helt annet. Av samme grunn kan vi ikke kalle en tilhenger av statisme for "statist" på svensk.  Nesten samme problemet møter vi for øvrig på engelsk me orda "static" o "statistic". - Da måtte en bruke den franske e'en oså på svensk, o si "etatism", som det er greit å avlede andre ord fra.
      Men på dansk o norsk blir oså dette umulig. I Danmark o Norge betyr "etat" et statlig serviceorgan, o da får vi norske ord som tolletaten, politietaten, trygdeetaten, arbeidsmarkedsetaten osv, Orda "etatisme" o "etatistisk" blir derme aldeles misforstått på norsk o dansk.
       På svensk derimot, så fins overhodet ikke ordet "etat".
       Etablerte ord me andre betydninger gjør det umulig å bruke "statism/statisme" eller "etatism/etatisme" på skandinaviske språk. Dette er enda et eksempel på slik forvirring som gjør det så vanskelig overhodet å snakke om dette emnet. Det er i grunnen veldig symptomatisk at ingen har klart å løse problemet, til o med at ingen en gang har kunnet tenke på å løse det, for
       Statismen er totalistisk, sml. ovenfor. O statismen vil at det politiske språket skal degenerere til hjernevaskende newspeak.
      


Hovedside, se øverst i menyen.