Hovedside, se øverst i menyen.




INNFØRING  i  EMNET


                                    Innhold:    Hva kjennetegner en fritenker?
                                                     Språket styrer tankene o tankemønstrene våre
                                                     Statsnationalismer som religioner
                                                     Totalt o totalitärt


 Hva kjennetegner en fritenker ?

        Hva betyr det å være fritenker?  -  Ordet er brukt om de som ikke lar seg binde av vedtatte o etablerte dogmer o systemer. Til nå har en mest brukt ordet om religiøse fritenkere. Men ordet kan være like brukbart på andre områder.
        Fritenkere tar stilling på fritt grunnlag.  Fritenkere er selvstendige o uavhengige i forhold til makthaveres propaganda o påvirkning.  Fritenkere godtar ikke press o tvang for å få oss til å tenke i bestemte baner o på måter som passer den etablerte makten o tradisjonen.
        Fritenkere setter spørsmålstegn ved såkalte "vedtatte sannheter", o undersøker o tenker over om de kan være falske, eller kanskje bare delvis sanne.
        Fritenkere er åpne for nye tanker o for å endre på inngrodde ideer o tenkemåter som de finner gammeldagse, feilaktige o skadelige.
        N.B.: Fritenkere kan være enten åndelig religiøse eller ikke-religiøse. Men åndelig religiøse fritenkere har alltid sine egne trosoppfatninger, på sine egne måter. De vil aldri kjøpe noe ferdigpakket religionssystem.

        Fritenkere har hittil alltid vært i mindretall. De er færre enn 10 prosent av menneskene i de samfunn de lever i, iblant kanskje bare et par prosent.     
        Vi kan sitere dette utsagnet (på dansk):   "De fleste mennesker tænker ikke. De går rundt og bruger de tanker og tankeformer der allerede er der, det er den offentlige mening".  -  Det vil si:  De fleste mennesker reproduserer o gjentar for det aller meste hva andre har tenkt for dem, o skaper ikke noen nye tanker selv.

        Fra gammelt har en brukt ordet fritenker om en som ikke godtar noe etablert trossamfunns religion, men som enten setter sammen sin egen religiøse oppfatning isteden, eller som avviser all religion. Men hva mener vi da med ordet "religion"?
       
De fleste forbinder ordet religion med forestillinger om noe gudommelig som vi ikke kan oppfatte med "de vanlige fem sansene". Iblant snakker en om "de store verdensreligionene", o tenker da på hinduisme, buddhisme, kristendom, o islam, kanskje oså jødedom o noen til, bl.a. konfutsianisme i Kina. Alle de, bortsett fra konfutsianismen, er til største delen "himmelske religioner".  Men vi har også "verdslige religioner", o da er ikke konfutsianisme o shintoisme i Øst-Asia de viktigste.
        Den dominerende verdslige religionen idag er statsnasjonalismen, i alle sine varianter, slik at vi oså kan bruke flertall: statsnasjonalismer. Det er den religionsform som, uten sammenlikning, har flest tilhengere i verden idag, langt flere enn kristendommen o langt flere enn islam.  Blant de andre viktigste verdslige religionene er materialisme, marxisme o annen systemdogmatisk sosialisme, o noen former av ikke-statsstyrt nasjonalisme.
        Fritenkere i vår tid kan oså være fritenkere i forhold til verdslige trossystemer, o kan sette spørsmålstegn ved dem. Fritenkere skal kunne kritisere dem, o de skal særlig kunne kritisere den i vår tid så overalt dominerende o hjernevaskende statsnasjonalismen.

        Fritenkerordboka er egnet o beregnet som vekker, veileder o inspirasjon for frigjøring fra statsnasjonalistisk tankemonopol, meningsdiktatur, hjernevask, dumhet, o for å frigjøre oss fra forfalsking av vårt verdensbilde o av våre forestillinger om natur, geografi, biologi, mennesker, folk o samfunn.




Språket styrer tankene o tankemønstrene våre

       
På grunn av statsnasjonalistisk sensur o sjølsensur over mange generasjoner, mangler de europeiske språka (som nå er statsnasjonalistiske "newspeaks") mye av nødvendige o dekkende ord o begreper for et ikke-statsnasjonalistisk verdensbilde.

      Statsnationalistisk censur o självcensur genom många släktled har gjort att dagens europeiska språk faktiskt saknar mycket av ord o begrepp som är nödvändiga för en icke-statsnationalistisk världsbild.

        Språkvaner, ordvalg osv. påvirker måten vi tenker på, o utvider eller begrenser hva vi er i stand til å tenke.
       
Overalt der alternative verdensanskuelser blir undertrykt, skaper statsnasjonalismen stereotype tankemønstre i oss som - slik det faktisk ser ut - svekker en viss del av vår medfødte fleksible hjernekapasitet.  Mange mennesker av i dag sier når de møter andre måter for å beskrive verden, at de ikke forstår noen ting......

        Her passer det å gjenta noe som også står på startsida (title page):
        Så til de grader
hjernevaska er verden blitt av statsnasjonalismens newspeak at bare noen få hundretalls lærde har satt seg inn i hva det dreier seg om o hva som virkelig har skjedd.  Bare et ørlite fåtall reagerer nå mot manipuleringa av språkbruken o mot forfalskinga av begreper som vi får lov til å bruke når vi prøver å beskrive den geografiske, den biologiske, den etniske o kulturelle, o den politiske verden som vi lever i.
        Blant ord som både vanlige mennesker o politiske ledere i vår del av verden ikke lenger klarer å skille mellom, er f. eks. i nordiske språk "land", "rike" o "stat", eller "nasjon", "folk", "innbyggere", "land", "stat" o "rike".  Manipuleringa o forvirringa er skapt med vilje o spredt fra engelsk o fransk i de siste par hundreåra. På engelsk klarer en ikke lenger å skille ordentlig mellom ord som "nation", "state", "people", "ethnicity", "country", "realm", "union" o "territory".
   
        Se videre i Definitions and fundamental concepts  o  Definitioner o grundbegrepp.





Statsnationalismer som religioner

      
Det första av de tio buden (tio Guds bud) i Gamla Testamentet (2:a Mosebok, 20:3) lyder:
             "Du skall inga andra gudar hava jämte mig."
       I en norsk version heter det:
             "Du skal ikke ha andre guder foruten meg", - som ordagrant betyder på svenska att: "Du ska inte ha andra gudar utom mig", dvs. "inga andra gudar än mig".

       Men....
       Framför allt är det de protestantiska statskyrkorna (eller förutvarande statskyrkorna) som dyrkar statsnationen som ett gudomligt väsen, som om den vore något av en fjärde medlem eller uppenbarelse av den Heliga Treenigheten.  I en del frikyrkosamfund däremot betraktar man, me rätta, sån religionsutövning som avguderi o djävulsdyrkan.
       Många lärda är ense om att nationalism bör kallas för en religion,  -  eller: "liknande en religion" (Boyd C. Shafer);  -  eller: att den tillägnar stater "på sätt o vis religiös lojalitet" (Arthur Schlesinger jr).  -  (De moderna) "staterna behövde en medborgarreligion" (Hobsbawm);  -  "Nationen är helgad, den är i sitt yttersta ett heligt väsen" (Peter Alter, i "Nationalismus", 1985).  O så vidare.
       Under revolutionen i Frankrike ersatte man kristendomen me dyrkan av "nationen". Efter det har nationalism i stor utsträckning ersatt kristendomen som mest dominerande religion i den så kallade kristna delen av världen, även om inte alltid fullt så uttryckligt som i den tyska nazismen eller den franska "nationalisme intégral", vilket betyder alltomfattande o total. I denna "mysteriekult" av Frankrikes jord osv. byggde man altaren som helgades till "fäderneriket" ("la patrie").
       Nationalism kan ses som EN religion som grundar sig på gemensamma o överallt gällande doktriner om statsnationer, - o vi kan också se den som MÅNGA men nära besläktade religioner eller sekters olika sätt å utforma kulten av ett o samma grundläggande trossystem  (jämför t. ex. me alla varianter av hinduismen, - det finns många "hinduismer").
       Statsnationalismen är vanligtvis en intolerant o totalitär religion, vilken i regel förbjuder allt kätteri, dvs. avvikelser från den o kritik mot den, - så är t. ex. fallet i Turkiet, Sverige, Norge, USA, Frankrike, osv. osv.
       Exempel:  Sverige är en stat, men Sverige är också en religion me alla dess heliga myter, helgon o andra attribut (jfr nedan), dess doktriner om ofelbarhet, o en föreställning nedärvd sen 1500-1600-talet om att Sverige är/var gudomligt, därför att Sverige (som dessutom hade den "rätta evangeliska läran") hade instiftats av Gud, som har en egen plan för Sverige, - eller om människor av idag inte tror så mycket på den gamla tidens gud, - ja, så har likafullt Sverige blivit förordnat av "det universella förnuftet", liksom genom en naturlag. Denna äldre föreställning övertogs o moderniserades av socialdemokraterna i Sverige o införlivades i propagandan av deras (kryptonationalistiska) evangelium om deras nya Sverige som vägen till frälsning, - på Jorden.
       ( Men, - av en slump, eller kanske genom den universella vishetens samordning?? - är Sveriges så kallade "nationaldag", dvs. statsdag den 6 juni (= 6/6) den dagen som kristna har pekat ut som "Satans födelsedag"! - under hänvisning till Uppenbarelseboken i Nya Testamentet. Under några år brukade satanister i Norge tända eld på kyrkor klockan 6 om morgonen detta datum. )
       För den danske reformatorn Grundtvig på 1800-talet, som också påverkade vida kretsar i Norge o Sverige, var det "folkliga" o det "nationella" nåt som var givet av Gud. Hans slagord var "Danskhed og kristendom", - i den ordningen - danskheten först, medan kristendomen kom i andra rummet.
       Liknande uppfattningar kunde o kan man möta i de flesta statsnationer i Europa - o i USA, kanske til o me i Kina. Än idag lär man folk å tro att statsnationerna har förordnats av nån slags överjordisk makt eller av överjordiskt universellt förnuft.

       Sålunda kunde (o kan) nationella krig anses som heliga krig, eftersom de försvarar en gudomligt skapad ordning. Samma synsätt finner vi i Gamla Testamentet i kristendomens bibel, när vi läser om Israels krig mot dess fiender, vilka sågs som Guds fiender o som därför förtjänade å slaktas.
       Nästan alla nationalismer har sina hjältar/helgon, vare sig de är krigare eller poeter eller idrottsstjärnor. Nationalismerna har sina heliga ritualer (t. ex. i idrottsreportage), de har sina heliga hymner o sånger, o inte minst sina heliga symboler: blasfemi mot statsflaggor är straffbart enligt lag i många så kallade demokratiska stater, o numera straffas detta i regel hårdare än blasfemi mot himmelska religioner. (T. ex. hade Norge ända till februari 2008 en sån totalitär flagglag, som dessutom åberopades även på 2000-talet, o som omfattade alla suveräna staters flaggor i världen. I Norge var det fullt tillåtet å förstöra Ålands eller Skottlands flaggor, medan man kunde straffas enligt lagen om man spottade på Nordkoreas flagga.)
       Nationalismerna har också sina "trosartiklar" o "trosbekännelser", -  til o me ett slags prästerskap (t. ex. i idrott). Det finns heliga gravar, minnesmärken, heliga platser, helig mat = s. k. "nationalrätter", o andra heliga produktionsalster (ibland på fullt allvar kallade för "ikoner"). Vissa nationalistiska skolböcker, särskilt läseböcker o sångböcker, tenderar att bli "heliga" böcker. Framstående skönlitteratur på statens nationalspråk har använts o används ännu som ett slags "heliga nationella skrifter".
       Statsnationalismens doktriner är idag alltings alltid o allestädes använda måttstock, "det enda fasta som kan representera vad som är meningsfullt o berättigat" (Peter Alter), "måttet på varje enda mänskligt värde" (Anthony D. Smith). Statsnationella samhällen agerar enligt liknande principer som de kyrkosamfund som hade för vana å fördöma, förfölja o även bränna avvikare från läran = kättare. I stora delar av Europa (t. ex. Skandinavien) är statsnationalismen en totalitär religion, inte utan likhet me det som sägs i europeiska o nordamerikanska medier om islamisk fundamentalism, - bara me den skillnaden att man sällan dödar avfällingar o kättare i Västerlandet rent fysiskt nuförtiden. Men.... i statsnationalismernas värld accepteras det överhuvudtaget inte å vägra förhålla sig till statsnationen som en gudom. På samma sätt som den ortodoxa islam, följer statsnationalismen europeerna o nordamerikanerna från vaggan till graven, o när individer reser utrikes, fordrar statsnationerna av dem som obligatoriskt att de alltid ska representera "sina" statsnationer o att de alltid måste tala väl om dem.
       Det handlar inte bara om människor. Hela naturen omfattas av den totalitära "nationaliseringen", i vilken växter o djur, botanik o zoologi, så väl som geologi o mineraler förses me statsnationers identitet.... (Kan växter, djur o stenar också få nationella känslor, så att de verkligen upplever sin nya identitet??)
       Utan tvivel ÄR nationalismen en religiös tro o religiös doktrin. Dess totalitarism kom "istället för" tidigare kristen totalitarism, o spred sig långt utanför den s. k. kristna världens områden. När vi studerar nationalismen, ser vi att det finns synnerligen lite religionsfrihet i världen av idag, där (stats)nationalismen har blivit den mest utbredda o mest dyrkade av alla religioner.
       På 1900-talet upptogs nationalismen också som delelement i den andra stora världsliga religionen i vår tid, socialismen. Man tänker då kanske på den nationalsocialistiska regimen i Tyskland. Redan på den tiden såg många iakttagare likheter mellan nazism o stalinism = socialism i ett "land" (dvs. rike). Också socialdemokrater o även många kommunister blev "nationalsocialister" (i Rumänien, Kina, Burma, osv. osv.) - (Men från början var de två världsliga västliga religionerna mycket olika.)

       Den judiska o bibliska idén om Guds "utvalda folk"/"utvalda nation" har kopierats o anammats av ett betydligt antal etniska folk eller statsnationer i den s. k. kristna världen under nyare tiden från renässansen o framåt. Välbelagda exempel är (i alfabetisk ordning):
          "amerikanerna" = usanerna
          engelsmännen
          fransmännen
          grekerna
          polackerna
          spanjorerna (eller kastilianarna)
          svenskarna
          tyskarna
       (Politisk sionism uppstod som väsentligen en världslig rörelse. För sionister var/är Gamla Testamentet i Bibeln en nationell historiebok som de använde till å rättfärdiga judars krav å få tillbaka makten över sitt gamla hemland. När staten Israel (åter)skapades, definierades denna stat i både etniska o religiösa termer.)

       I Liah Greenfelds verk "Nationalism, Five Roads to Modernity" finns mängder av värdefull information, - men tyvärr också massvis av fördomsfullt nonsens som härrör sig från det anglo-franska "nationsbegreppet". Av det värdefulla o vederhäftiga kan vi ta me:
       En överskrift lyder: "England som Guds egendomsfolk o bevis på hans kärlek". Greenfeld kan berätta att biskop Hugh Latimer (senare bränd på bål 1555 under "Bloody Marys" katolska regering) var den förste som talade om "Englands Gud". "1559 tog John Aylmer, som sen blev biskop i London, upp Latimers häpnadsväckande anspråk att Gud hade en nationalitet." ... "Gud är engelsk", o Aylmer påstod om England att "Gud o hans änglar kämpade på dess sida mot dess utrikes fiender."
       John Milton som levde hundra år senare, är mer känd i historien som ledare av patriotismens nya religion, som Liah Greenfeld kallar honom. Längre fram konstaterar Greenfeld helt riktigt i kapitlet om Frankrike att "Slutresultatet av doktrinen om kungens gudomliga rätt blev att den franska staten gjordes till gudom." O vidare: "Heliga föremål hade helgade tillhörigheter; när kungen gjordes gudomlig förde det me tiden till att kungens stat också blev ansedd för gudomlig." Ännu en välformulerad iakttagelse är att: "Absoluta härskare o deras egoistiska stater krävde absolut hängivenhet. Den politiske guden var ett ännu mer svartsjukt gudomligt väsen än de kristnas Gud ....".
       Sen kom de nordamerikanska o franska revolutionernas tidevarv. O eftersom det var ännu bättre å leva i Nordamerika än i England, måste slutsatsen bli: "Om engländarna var Guds eget folk, så måste de amerikanska engländarna vara de utvalda bland de utvalda."  Nu, två århundraden senare, är denna arroganta uppfattning djupt rotad i usanska konservativa kristnas tänkesätt.
       Herbert Tingsten beskrev det i sin bok "Gud och Fosterlandet" (1969); "Genom invandringen och frigörelsen från England blev Guds vilja att i Amerika skapa det utvalda folket uppenbarad. Amerika har därigenom visats äga en gudomlig kallelse."
       1845 hittade redaktören John Sullivan på uttrycket "Manifest Destiny" (ungefär: "uppenbarad ödesbestämmelse"), o förklarade att det var Guds vilja att Förenta Staterna skulle behärska hela Nordamerika. Den inflytelserike USA-nationalistiske historikern Daniel Boorstin (* 1 oktober 1914) beskrev USA som "the Nation of Nations".
       Tingsten studerade kombinationen av kristlig o statsnationalistisk propaganda i skolböcker i flera europeiska stater o i USA. Även om kristendomspropaganda nu har försvunnit från schemat eller systemet (utom i Norge), är den statsnationalistiska propagandan allestädes närvarande, t. ex. i skolorna (tänk på skolor i USA, o på skolbarnens nationalistiska parader i Norge den 17 maj), men inte bara i skolorna... Vi möter den överallt.
       
I Skandinavien är det i praktiken förbjudet å opponera sej mot o kritisera statsnationalismen. Alltså måste vi räkna svensk o norsk statsnationalism både som totalitära politiska doktriner OCH fundamentalistiska religionssystem.
        Detta ovärdiga tillstånd måste vi göra slut på!
     



Totalt o totalitärt
        Under årtionden o århundraden har statsnationalister medvetet o avsiktligt (bevisst o med vilje) förvillat o förfalskat en lång rad av begrepp inom områdena politik, naturrätt, biologi, geografi, etnologi, osv.
        Den främsta o effektivaste spridaren av nationalistiskt totalitära o proto-nazistiska tankemönster i världen av idag är, tyvärr, det engelska SPRÅKET. Det usla(!) ordförrådet, de skadliga språkvanorna o förvrängda normerna på engelska när det gäller bl.a. politiska eller etniska förhållanden, måste vi ändra på.
        Bland annat har orden "nation", "nationell" o "nationalitet" gjorts oanvändbara på grund av missbruket av dessa ord på engelska o franska, liksom på många andra språk som har lånat missbruksmönstret från franska o engelska. Detta gäller i hög grad de skandinaviska statsspråken.
        Se orden nation o nasjon i Ordbok på skandinaviske språk, L - N, o i Wordbook in english.

        Staternas system av konstgjorda statsnationer uppfattar man nu ofta som naturenligt, axiomatiskt självklart o evigvarande. Denna världsbild är förstås mycket ohistorisk. Det nuvarande systemet av totalistiska (ibland demokratiskt totalistiska, o ibland auktoritära) stater, som blandar o slår ihop: territorium, stat o rike, o folk, med befolkning, i sitt newspeak-missbruk av benämningar o beteckningar, - detta system har en relativt kort historia.
        De allierades seger i andra världskriget ledde tyvärr inte till att de allierde gjorde sej av med statsnationalismen. Segern betydde bara att en typ av statsnationalism ersattes med en annan. När den tyska nazistiska o de italienska m. fl. fascistiska versionerna trängdes ut, bredde den totalistiska anglo-franska versionen ut sej istället. (Till o med rasismen levde vidare,
länge ganska ostört, i Britannien o USA.)

        Den moderna staten (o statsnationen, dvs. den icke-etniska "civic nation") är inte nödvändigtvis totalitär.
Men den är åtminstone totalistisk. Den tränger genom allt o överallt, tvingar sej in i våra sinnen o gör om dem så inte vi kan tänka i icke-statsbundna termer eller självständigt på andra sätt. Denna nya statsmakt gör sej själv till ett axiom för alla sfärer o sektorer av mänskligt (eller omänskligt) liv. Genom dess invaderande tvångstankar blir allt påtvingat "nationaliteter":  fåglar, blommor, livsmedel, vädret, hela naturen, o så förstås all mänsklig aktivitet, vare sej det är trädgårdsskötsel, fiske, måleri, sjukvård, eller vad än människorna sysslar med. (Det vill säga: dessa fabricerade statsnationaliteter... För de flesta moderna stater dödar ju minoriteters nationalitet o regionala identiteter, åtminstone genom kulturellt folkmord.)
        Statsnationalismens politiska, eller vi kan också säga religiösa, attribut översvämmar vår civilisation. Det är flaggor, vapensköldar, statssånger (s.k. "nationalsånger"), parader, eder, krigsmonument, minnesceremonier för "nationens" döda, det är "nationaliserade" hjältar o hjältinnor, minnesfrimärken o så kallade jubileums-"mynt", statsnationalistisk idrott, nationaldräkter, museer över "nationens" (dvs. rikets) folkkultur (= många tvångssammanslutna kulturer), "nationella" stilar i byggnader o stadsplanering, konst o hantverk, o det är umgängesformer, seder o bruk som har förklarats för "nationella" (fast de egentligen är begränsat regionala), osv. osv.
        Det är också djursymboler som den ryska björnen, eller i form av "gudinnor" o "gudar" (t. ex. Moder Svea, Uncle Sam, Britannia, Hibernia, Marianne), eller personifieringar av hela det så kallade "folket" (= befolkningen i hela riket) i en enda gestalt, som Ivan (Ivanovitsj), Svensson o Ola Nordmann.
        När till exempel en person vinner nobelpriset i litteratur, så omtalar man det som en ära for hennes eller hans så kallade nation!!  O experter som kommenterar valet kan säga sånt som att "nu är det dags för en mexikansk vinnare" eller "en kinesisk vinnare".
        Detta är totalistisk statsnationalism. O för att det i regel är förbjudet å kritisera den, så är det också totalitär statsnationalism.
        Detta ovärdiga tillstånd måste vi göra slut på!




Hovedside, se överst i menyn.